Oftast är de placerade i utkanterna, dessa byggnader med inlåsta liv. På kartan syns partier av skog och industriområden, vägbeskrivningarna leder ut till pendeltågets slutstation in på småvägar och bakgårdar. Flen, Märsta, Åstorp, Gävle och Kållered har en sak gemensamt: de bär på Sveriges våldsamt bultande hjärta.
Förvaren är trots dess placering aldrig osynliga, de är reella. Gjorda av hårda skal, gallerförsedda fönster, de är gjorda av personal som vaktar, cateringfirmor som levererar mat. De består av biljettkontroller på tunnelbanan, passkontroller på flygplatsen, personkontroller på gatan. De består av rasism. De består av tanken om en rättsäker asylprocess, de består av ignorans, de består av utvecklade larmsystem och övervakningskameror . De består av lås, av öden, de består av gråt.
Och de är i allra högsta grad reella för alla de människor vars enda liv blir berövat all uns av frihet. I väntan på att sedan spottas ut med hjälp av specialchartrade flygplan, charterflygplan eller bara ett helt vanligt flygplan till vart-som-helt men framförallt ut.
Den här bloggen startades för att vara en samlings plats för de individuella berättelser som tillsammans bildar ett mönster, ett nät som ska fånga Sveriges och Eus våldsamma grund och vardag.
.